Från en muslimsk population på bara ett par tusen individer under 1960-talet, har vi idag ungefär 470 000 muslimer i Sverige, detta enligt uppgifter från Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges Muslimska Förbund.
I takt med att den muslimska populationen blivit allt större har muslimernas krav på det svenska samhället blivit allt fler och kraven har präglats av värderingar som avviker radikalt ifrån svenska. Detta utgör en påfrestning mot den inre sammanhållningen inom vårt samhälle och underminerar den gemensamma värdegrunden som är en förutsättning för ett tryggt och stabilt samhälle. En sådan samhä
llsutveckling är enligt min mening inte önskvärd.
Moskéer byggs flitigt runt om i Sverige och den 20 april rapporterade SvD om att en ny moské ska etableras i Skärholmen, något som övriga partier givetvis ställer sig positivt till. Muslimerna vill att moskén ska stå mitt i centrum och Fikret Tümtürk som är ordförande för den islamiska kulturföreningen betonar att kvinnorna ska vara för sig. Även en ny moské kommer att etableras vid Ramberget i Göteborg som dessutom är finansierad av Saudiarabien(!). Att moskéer är en väldigt stark symbol för det mångkulturella samhället och att de får en segregerande effekt råder det ingen tvekan om. Man bör dessutom ha i åtanke vad som sades i Södermalmsmoskén i Stockholm, då man kunde köpa kasetter från ett föredrag kallat “Vår konflikt med judarna”, där uppmanas det till heligt krig, Jihad, och där självmordsbombare hyllas som martyrer och där man ber Allah om hjälp med att utrota judarna. Jag citerar:
“Domens dag ska inte komma förrän muslimerna kämpar mot judarna. Muslimerna ska döda dem och judarna ska gömma sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga: Åh, muslim, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom.” På en annan kassett ber en man till Gud att han ska utrota judarna och låta dem “piskas av lidanden”.
(Källa: http://www.justitiekanslern.se/Beslut/XmlToHtml.asp?XML=Files/6335-05-33.xml&XSL=../xsl/JK_Beslut.xsl)
Den pågående islamiseringen av Sverige har inte bara medfört ökad antisemitism utan även ökat hedersvåld, segregation och gett utrymme för värderingar som står i strid med grundläggande demokratiska principer. Det är dags att inte bara reagera utan även agera och på samma sätt som den demokratiska världen besegrade nazismen, måste vi idag ta kampen mot islamismen.
Denna folkvandring är av historiska mått. Inte sedan Romarrikets undergång har något liknande inträffat. Då liksom nu kommer konsekvenserna att bli omfattande.
Ditt citat från JK är en formulering hämtat direkt från den lille profeten. Muhammed själv uppmanade muslimerna till folkmord på judarna och eftersom han betraktas som en ofelbar person kommer du aldrig att höra minsta kritik från de troende muslimerna ens mot detta chockerade budskap.
Var inne på Jihad i Malmö tidigare idag och fann att de modiga människorna i ex-muslims gett ut en skrift kallad “islam för dhimmis”. Finns på:
http://www.exmuslim.net/Sverige/artiklar/islam_for_dhimmis.pdf
Mycket bra skrivet, William! Kan du skicka in detta till Borås Tidning?
Håller med Långben, detta borde in i tidningen. /S
I Sverige är kvinnor heliga och får inte kränkas.
Alla religioner har i alla tider kränkt kvinnor.
Religioner får skattbidrag i Sverige
Religioner kränker kvinnor
Sveriges skattebetalare är alltså FÖR kränkning av kvinnor
Varför tillåter vi religioner?
Islam har i 1400år kränkt kvinnor
I Sverige har vi lagstadgad kvinnofrid
Varför tillåts Islam kränka kvinnor i Sverige?
Varför tillåts Islam bryta lagen i Sverige?
Vi måste vara solidariska och borde skydda våra mänskliga rättigheter i landet
I och med att muslimer bosatte mig i Sverige, har dem förbundit sig att följa de svenska lagarna och de elementära och allmänt erkända mänskliga rättigheterna vilka hade tillkommit efter åratal av folkliga strävan efter sina demokratiska rättigheter och lika behandlig av olik tänkande. Det innebär i princip att vi accepterar att svenska lagarna har funnits för att skydda oss alla från onda gärningar och krafter och att öva religionen på det sättet som ger oss trygghet i samhället. När det gäller religiösa, kulturella, sociala, ideologiska och politiska frågor, har vi lika rättigheter och skyldigheter, men ni gör det lite besvärligare, när ni delar oss till ”vi” och ”de”.
Islam hindrar inte oss från att säga att svenska lagar är våra lagar trots att vi är troende muslimer. Islams budskap har sedan 1400 år fastställde de mänskliga rättigheternas universella grunder som är lika aktuella som gällande mänskligbrättigheter idag och för det här ändamålet deklarerar vi på bred front att svenska lagar gäller utan tvekan för Sveriges muslimer, utan att tvingas till sekularisering.
I stället än att bråka om etnisk tillhörighet, borde vi respektera mångfalden och att behandla varandra som jämlika medborgare. De universella mänskliga fri- och rättigheterna ska tillämpas utbredd av alla och för alla på lika villkor.
Kvinnomisshandel och hedersmord är individuella våldshandlingar som ej kan belasta religion och kultur. Vi accepterar inte att individer ska hänga individens våldsgärningar på kulturen och religionen. Domstolar ska heller inte gå med på förmildrande domar för våldsgärningar om man hänvisar till kulturella omständigheter. Alla medborgare ska behandlas lika oavsett om de är svenska medborgare eller nyanlända flyktingar. Allt dessa negativa påståenden kan inte rättfärdigades genom att kalla dessa gärningar för ”våld som färgas av deras egen kultur”. Jag motstår strafflindringar för mord och misshandel av barn och kvinnor med kulturella bortförklaringar och inte hårdare straff för främlingar för lika brott.
Diskrimineringen och rättslösheten är rasistisk och måste stoppas oavsett vilka ursäkterna eller bevekelsegrunderna än må vara. Med demokratins stöd är det skamligt för mänskligheten att det i Sverige praktiseras förtryckande vanor mot nyanlända flyktingfamiljer och invandrare med stöd av yttrandefrihets lagar, vilka förvandlar livet till ett helvete för grupper med muslimskbakgrund.
Lagarna medför att de elementära erkända fri- och rättigheterna ska gälla alla och inga ska undantas inklusive muslimerna. Islamfientliga grupper använder sig av denna fientliga plattform för att beslagta våra civila rättigheter i samhället.
Vi måste respektera allas lika rättigheter oavsett religion, språk, hudfärg, ras, kön, nationalitet eller åsikt och ingen människa ska förhindras att åtnjuta sina religiösa, kulturella, sociala och civila rättigheter.
Mahmoud Aldebe
Moral System of Islam
Islam has laid down some universal fundamental rights for humanity as a whole, which are to be observed and respected under all circumstances. To achieve these rights Islam provides not only legal safeguards but also a very effective moral system. Thus whatever leads to the welfare of the individual or the society is morally good in Islam and whatever is injurious is morally bad. Islam attaches so much importance to the love of God and love of man that it warns against too much of formalism. We read in the Quran:
“It is not righteousness that you turn your faces towards East or West; but it is righteousness to believe in God and the Last Day and the Angels, and the Book, and the Messengers; to spend of your substance, out of love for Him, for your kin, for orphans for the needy, for the wayfarer, for those who ask; and for the freeing of captives; to be steadfast in prayers, and practice regular charity; to fulfill the contracts which you made; and to be firm and patient in pain (or suffering) and adversity and throughout all periods of panic. Such are the people of truth, the God-conscious.” (2:177)
We are given a beautiful description of the righteous and God-conscious man in these verses. He should obey salutary regulations, but he should fix his gaze on the love of God and the love of his fellow men.
We are given four heads:
Our faith should be true and sincere,
We must be prepared to show it in deeds of charity to our fellow-men,
We must be good citizens, supporting social organizations, and
Our own individual soul must be firm and unshaken in all circumstances.
This is the standard by which a particular mode of conduct is judged and classified as good or bad. This standard of judgment provides the nucleus around which the whole moral conduct should revolve. Before laying down any moral injunctions Islam seeks to firmly implant in man’s heart the conviction that his dealings are with God who sees him at all times and in all places; that he may hide himself from the whole world but not from Him; that he may deceive everyone but cannot deceive God; that he can flee from the clutches of anyone else but not from God.
Thus, by setting God’s pleasure as the objective of man’s life, Islam has furnished the highest possible standard of morality. This is bound to provide limitless avenues for the moral evolution of humanity. By making Divine revelations as the primary source of knowledge it gives permanence and stability to the moral standards which afford reasonable scope for genuine adjustments, adaptations and innovations, though not for perversions, wild variation, atomistic relativism or moral fluidity. It provides a sanction to morality in the love and fear of God, which will impel man to obey the moral law even without any external pressure. Through belief in God and the Day of Judgment it furnishes a force which enables a person to adopt the moral conduct with earnestness and sincerity, with all the devotion of heart and soul.
It does not, through a false sense of originality and innovation, provide any novel moral virtues nor does it seek to minimize the importance of the well-known moral norms, nor does it give exaggerated importance to some and neglect others without cause. It takes up all the commonly known moral virtues and with a sense of balance and proportion it assigns a suitable place and function to each one of them in the total scheme of life. It widens the scope of man’s individual and collective life – his domestic associations, his civic conduct, and his activities in the political, economic, legal, educational, and social realms. It covers his life from home to society, from the dining-table to the battlefield and peace conferences, literally from the cradle to the grave. In short, no sphere of life is exempt from the universal and comprehensive application of the moral principles of Islam. It makes morality reign supreme and ensures that the affairs of life, instead of dominated by selfish desires and petty interests, should be regulated by norms of morality.
It stipulates for man a system of life which is based on all good and is free from all evil. It invokes the people, not only to practice virtue, but also to establish virtue and eradicate vice, to bid good and to forbid wrong. It wants that the verdict of conscience should prevail and virtue must not be subdued to play second fiddle to evil. Those who respond to this call are gathered together into a community and given the name “Muslim”. And the singular object underlying the formation of this community (“Ummah”) is that it should make an organized effort to establish and enforce goodness and suppress and eradicate evil.
Here we furnish some basic moral teachings of Islam for various aspects of a Muslim’s life. They cover the broad spectrum of personal moral conduct of a Muslim as well as his social responsibilities.
GOD-CONSCIOUSNESS
The Quran mentions it as the highest quality of a Muslim:
“The most honorable among you in the sight of God is the one who is most God-conscious.” (49:13)
Humility, modesty, control of passions and desires, truthfulness, integrity, patience, steadfastness, and fulfilling one’s promises are moral values which are emphasized again and again in the Quran. We read in the Quran:
“And God loves those who are firm and steadfast.” (3:146)
“And vie with one another to attain to your Sustainer’s forgiveness and to a Paradise as vast as the heavens and the earth, which awaits the God-conscious, who spend for charity in time of plenty and in time of hardship, and restrain their anger, and pardon their fellow men, for God loves those who do good.” (3:133-134)
“Establish regular prayer, enjoin what is just, and forbid what is wrong; and bear patiently whatever may befall you; for this is true constancy. And do not swell your cheek (with pride) at men, nor walk in insolence on the earth, for God does not love any man proud and boastful. And be moderate in your pace and lower your voice; for the harshest of sounds, indeed, is the braying of the ass.” (31:18-19)
In a way which summarizes the moral behavior of a Muslim, the Prophet (PBUH) said:
“My Sustainer has given me nine commands: to remain conscious of God, whether in private or in public; to speak justly, whether angry or pleased; to show moderation both when poor and when rich, to reunite friendship with those who have broken off with me; to give to him who refuses me; that my silence should be occupied with thought; that my looking should be an admonition; and that I should command what is right.”
SOCIAL RESPONSIBILITIES
The teachings of Islam concerning social responsibilities are based on kindness and consideration of others. Since a broad injunction to be kind is likely to be ignored in specific situations, Islam lays emphasis on specific acts of kindness and defines the responsibilities and rights of various relationships. In a widening circle of relationship, then, our first obligation is to our immediate family – parents, husband or wife and children, then to other relatives, neighbors, friends and acquaintances, orphans and widows, the needy of the community, our fellow Muslims, all our fellow human beings and animals.
PARENTS
Respect and care for parents is very much stressed in the Islamic teaching and is a very important part of a Muslim’s expression of faith.
“Your Sustainer has decreed that you worship none but Him, and that you be kind to parents. Whether one or both of them attain old age in your lifetime, do not say to them a word of contempt nor repel them, but address them in terms of honor. And, out of kindness, lower to them the wing of humility and say: My Sustainer! Bestow on them Your mercy, even as they cherished me in childhood.” (17:23-24)
OTHER RELATIVES
“And render to the relatives their due rights, as (also) to those in need, and to the traveler; and do not squander your wealth in the manner of a spendthrift.” (17:26)
NEIGHBORS
The Prophet (PBUH) has said:
“He is not a believer who eats his fill when his neighbor beside him is hungry”; and: “He does not believe whose neighbors are not safe from his injurious conduct.”
Actually, according to the Quran and Sunnah, a Muslim has to discharge his moral responsibility not only to his parents, relatives and neighbors but to the entire mankind, animals and trees and plants. For example, hunting of birds and animals for the sake of game is not permitted. Similarly, cutting trees and plants which yield fruit is forbidden unless there is a very pressing need for it.
Thus, on the basic moral characteristics, Islam builds a higher system of morality by virtue of which mankind can realize its greatest potential. Islam purifies the soul from self-seeking egotism, tyranny, wantonness and indiscipline. It creates God-conscious men, devoted to their ideals, possessed of piety, abstinence and discipline and uncompromising with falsehood, It induces feelings of moral responsibility and fosters the capacity for self control. Islam generates kindness, generosity, mercy, sympathy, peace, disinterested goodwill, scrupulous fairness and truthfulness towards all creation in all situations. It nourishes noble qualities from which only good may be expected.
Guds sanna religion
Vilken är Guds sanna religion?
Människor föds under omständigheter som de själva inte har valt; familjens religion eller statens ideologi framstöter den nyfödda från början då han eller hon föds in i denna värld. Vid den tidpunkt då han eller hon fyllt tio, är barnet vanligtvis helt påverkad till att tro att de ideologier som samhället han eller hon bor i är korrekta och att alla människor bör dela dem. Men, när vissa människor växer upp kommer de i kontakt med andra trosprinciper och de börjar då ifrågasätta korrektheten i deras egen tro. Den person som söker sanningen når ofta en punkt där han eller hon inser att varje religion, sekt, ideologi eller filosofi påstår sig vara den enda korrekta vägen för människan. Alla uppmanar de människan till att göra gott – vilken är då rätt? De kan inte alla ha rätt, då de alla påstår att de andra har fel. Hur ska då den som söker sanningen kunna välja den rätta vägen?
Gud har gett oss sinnen och ett intellekt som gör det möjligt för oss att göra detta viktiga val. Detta är det viktigaste beslutet i en människas liv – hans eller hennes framtid är beroende av det. Följaktligen måste var och en av oss undersöka saklig de bevis som presenteras och välja det som känns mest rätt tills nya bevis presenteras.
Likt alla andra religioner och filosofier påstår sig Islam vara den enda och sanna vägen till Gud. Utifrån denna aspekt finns ingen skillnad mot andra system. Denna text har som syfte att lägga fram ett antal bevis över giltigheten i detta påstående. Det måste dock påpekas att det endast går att urskilja den sanna vägen genom att lägga sina känslor och fördomar åt sidan, då dessa ofta gör oss blinda inför verkligheten. Då – och endast då – kommer vi vara förmögna att använda den intelligens Gud givit oss och göra ett rationellt och korrekt beslut.
Det finns flera argument som kan läggas fram för att stödja Islams påstående om att vara Guds sanna religion. De följande är enbart tre av de mest uppenbara. Det första baseras på namnets Gudomliga ursprung och dess allomfattande mening. Det andra berör de unika och okomplicerade lärorna mellan Gud, människan och skapelsen. Det tredje argumentet härstammar från det faktum att Islam är universellt nåbart för alla människor under alla tidpunkter. Dessa är de tre grundläggande komponenterna som logik och sunt resonemang kräver av en religion för att den ska kunna anses vara Guds sanna. De följande texterna kommer att utveckla detta resonemang i detalj.
Religionens namn
Det första man bör veta och klart förstå är vad ordet “Islam” i säg själv betyder. Det arabiska ordet “Islam” avser underkastelse inför eller utelämnande av ens vilja till den enda sanna Guden – som på arabiska kallas “Allah”. Den som underkastar sin vilja inför Gud kallas på arabiska för en “muslim”. Religionen Islam är inte namngiven efter en person eller ett folkslag, ej heller har dess namn bestämts av senare generationer. Exempel på religioner som namngivits i efterhand är kristendomen som namngavs efter Jesus, buddhismen som fått sitt namn efter Gautama Buddha, konfucianismen efter Konfucius, marxismen efter Karl Marx, judendomen efter stammen Judah och hinduismen efter Hindus. Islam (underkastelse inför Guds vilja) är den religion som gavs till den första människan samt profeten Adam och det är den religion som givits till alla profeter som Allah har sänt till människosläktet. I den sista uppenbarelsen – som på arabiska kallas för Koranen – säger Allah följande:
“Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion.” (Koranen 5:3)
“Om någon vill anta en religion som inte innebär underkastelse under Guds vilja kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.” (Koranen 3:85)
Därmed påstår sig inte Islam vara en ny religion som Profeten Muhammad tagit till Arabien under det sjunde århundradet, utan istället är det den sanna religionen i sin slutgiltiga form från Den Allsmäktige guden Allah, som den ursprungligen uppenbarats för Adam och efterföljande profeter.
Här kan vi kort kommentera två andra religioner som anser sig vara den sanna vägen. Ingenstans i Bibeln finner du att Gud uppenbarar för Profeten Moses folk eller deras efterföljare att deras religion kallas för judendomen, eller för de som följer Kristus att deras religion kallas för kristendomen. Med andra ord har namnen “judendom” och “kristendom” inte några gudomliga ursprung eller godkännande. Det var inte förrän långt efter Jesus tid som namnet “kristendom” gavs till hans religion.
Vad Jesus religion då verkligen så distinkt från sitt namn? Hans religion återspeglades i hans läror som han uppmanade de som följde honom att acceptera som vägledande principer i deras relation med Gud. Enligt Islam är Jesus en profet som sänts av Allah och hans arabiska namn är Îsa’. Precis som profeterna före honom kallade han människorna till att underkasta deras viljor inför Guds vilja (vilket är vad Islam gör). I det Nya Testamentet uppges det t.ex. att Jesus lärt sina följeslagare att be enligt följande:
“Då sade han till dem: “När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma.” Luke 11:2, och “Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen” Matt “6:9-10″
Detta koncept underströks av Jesus i att antal uttalanden från honom som nedtecknats i det Nya Testamentet. Han har exempelvis även sagt att endast de som underkastar sig kommer att träda in i Paradiset.
Jesus poängterade också att han själv underkastade sig Guds vilja: “Inte alla som säger ‘Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja” Matt”7:21″
“Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ” John “5:30″
Det finns flera texter i det Nya Testamentet som visar att Jesus gjorde det klart för sina följeslagare att han inte var den sanna Guden. När han exempelvis talade om den sista Timmen, sa han: “håll er vakna Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Mark “13:32″
Jesus, likt alla profeter före honom och den som kom efter honom, lärde ut religionen Islam – underkastelse inför den enda sanna Gudens vilja.
Gud och skapelsen
Då den totala underkastelsen av ens vilja inför Gud representerar dyrkans grundstomme, är det grundläggande budskapet i Guds gudomliga religion – Islam – att dyrkan ska vara enbart för Allah. Det krävs även att man undviker att rikta sin dyrkan mot någon annan person, plats eller föremål än Allah. Då allting utöver Gud – Skaparen av allt – är Guds skapelse, kan det då sägas att Islam i sin grund kallar människan bort från att dyrka skapelsen och inbjuder henne till att enbart dyrka Skaparen. Han är den ende som förtjänar människors dyrkan, för det är endast genom Hans vilja som böner besvaras.
Följaktligen, om en man ber till ett träd och hans bön besvaras, då är det inte trädet som har besvarat bönen utan det är Gud som tillåter omständigheterna som han bett för att inträffa. Det kan sägas att det är uppenbart, men för personen som dyrkar trädet är det kanske inte det. På samma sätt besvaras inte böner riktade till Jesus, Buddha, Krishna, St. Christopher, St. Jude eller ens Muhammad utav dem – utan de besvaras av Gud. Jesus sade inte till sina följeslagare att de skulle dyrka honom utan att de skulle dyrka Gud, vilket Koranen förklarar:
“OCH GUD skall säga: “Jesus, son av Maria! Är det du som uppmanade människorna att dyrka dig och din moder som gudomliga väsen vid sidan av Gud?” (Koranen 5:116)
Jesus dyrkade heller inte sig själv när han dyrkade, utan istället dyrkade han Gud. Det rapporteras i det Nya Testamentet att Jesus har sagt: “Jesus svarade: “Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka” Luke 4:8″
Den grundläggande principen återfinns i Koranens första kapitel surah al-Fatihah vers 4: som allsmäktig råder över Domens dag! “1:4″ På andra platser i Koranen kan vi läsa:
“ER HERRE säger : “Be till Mig, så skall Jag besvara er [bön]. De som håller sig för goda för att tjäna Mig skall gå med böjt huvud in i helvetet.”
(Koranen 40:60)
Det kan även vara värt att förtydliga att Islams grundläggande budskap (nämligen att dyrka enbart Gud) även förkunnar att Gud och Hans skapelse är två vitt skilda ting. Gud är varken likvärdig med Sin skapelse eller en del av den, ej heller är Hans skapelse likvärdig med eller en del av Honom.
Detta kan tyckas vara uppenbart men människans dyrkan av skapelsen istället för Skaparen grundas till stor utsträckning på ignorans eller försummelse över detta koncept. Det är tron på att Guds essens återfinns överallt i Hans skapelse eller att Hans gudomliga varande är eller var närvarande i vissa delar av Hans skapelse, som har rättfärdigat dyrkan av Guds skapelse samtidigt som man kallar det för att dyrka Gud. Men, Islams budskap som profeterna fört med sig från Gud, är att enbart Gud ska dyrkas och att vi ska undvika att direkt eller indirekt dyrka Hans skapelse.
I Koranen sägs det tydligt:
“Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: “Dyrka Gud och håll er borta från det onda!” Bland dessa [människor i äldre tider] fanns den som Gud vägledde, och det fanns den som dömde sig själv att gå vilse. Gå därför ut i världen och se [spåren som visar] vad slutet blev för dem som kallade sanningen för lögn!”
(Koranen 16:36)
När avgudadyrkare ställs frågan om varför de bugar sig för avbilder skapade av människor, är svaret att de i själva verket inte dyrkar stenbilden, utan att det är Gud som är närvarande inuti den. De påstår att stenavbilden endast är en fokuseringspunkt för Guds essens och att det i själva verket inte är Gud! Den som har accepterat konceptet i att Gud är närvarande på alla sätt i Hans skapelse, kommer att vara skyldig att acceptera detta argument för avgudadyrkan. Men den som förstår Islams grundläggande budskap och dess undermening, kommer aldrig att godkänna avgudadyrkan – hur den än förklaras.
De som själva har påstått sig vara gudomliga genom årtusendena har ofta grundat sina påståenden på en felaktig trosprincip som säger att Gud är närvarande i människan. För att ta det ett steg längre påstår de att Gud är mer närvarande i dem än vad han är i oss övriga och att andra människor därför bör underkasta sig och dyrka dem som om att det vore Gud eller Gud som konkretiserats i deras person. På samma sätt har de som hävdat gudskap av andra efter deras bortgång funnit fertil mark bland dem som accepterade den falska tron på Guds närvaro i människan.
Det bör vara fullständigt klart vid det här laget att den som förstått Islams grundläggande budskap och dess betydelse, aldrig under några omständigheter kan tänka sig att dyrka en annan människa. Guds religion – i dess grund – är ett tydligt kall till att dyrka Skaparen och att avvisa all dyrkan av skapelsen i någon form. Detta är innebörden av Islams motto: “La ilaha illa Allah” (det finns ingen gud förutom Allah) Läser man denna fras med uppriktighet och man accepterar profetskapet, då tillhör man automatiskt Islam och en uppriktig tro på detta garanterar en Paradiset. Islams sista Profet rapporteras ha sagt: “Vem som än säger: ‘Det finns ingen gud förutom Allah’ och som dör och håller fast vid denna tro, kommer att träda in i Paradiset.” Tron på denna trosförkunnelse kräver att man underkastar sin vilja inför Gud på det sätt som Hans profeter lärt oss. Den troende måste även överge dyrkandet av falska gudar.
De olika religionernas budskap
Det finns många sekter, kulter, religioner, filosofier och rörelser i denna värld som alla påstår sig vara på den rätta vägen eller att de är den sanna Guds väg, men bara Gud som kan med 100 % säkerhet peka ut den rätta sanna lära eller religion. Hur ska man kunna avgöra vem av dem som är den korrekta – eller är alla korrekta? En metod som kan användas för att finns svaret är att undanröja alla ytliga skillnader i lärorna och identifiera det centrala föremålet för dyrkan som de direkt eller indirekt kallar till. Falska religioner har alla ett gemensamt koncept beträffande Gud: antingen påstår de att alla människor är gudar, att specifika människor är gudar, att naturen är gud eller att gud är ett påfund av människans inbillning.
Vi kan därmed påstå att det grundläggande budskapet i de olika religionerna är att Gud kan dyrkas i form av Hans skapelse. Olika religioner bjuder in människan till att dyrka skapelsen genom att kalla skapelsen eller någon del av den för Gud. Exempelvis bjöd profeten Jesus in de som följde honom till att dyrka Gud, men de som påstår sig följa Jesus idag kallar människor till att dyrka Jesus – med påståendet att han var Gud.
Buddha var en reformator som introducerade ett antal humanistiska principer i Indiens religion. Han påstod sig inte vara Gud och han påstod heller inte för de som följe honom att han var någon som skulle dyrkas. Men idag finner vi att de flesta buddhister utanför Indien har tagit honom som Gud och att de prostera sig själva inför avbilder som liknar honom.
Genom att använda denna princip för att identifiera föremålet för dyrkan kan vi med enkelhet identifiera icke guds religioner och den självklara naturen av deras ursprung. Gud säger även i Koranen:
“Vad ni dyrkar vid sidan av Honom är ingenting annat än namn som ni har tänkt ut, ni och era förfäder; Gud har inte gett er tillstånd till detta. Ingen dömer utom Gud; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor har ingen kunskap [om detta].”
(Koranen 12:40)
Det kan påstås att alla religioner lär ut goda saker, så varför spelar det då någon roll vilken vi följer? Svaret är att alla falska religioner lär ut det allra ondaste: att dyrka skapelsen. Dyrkan av skapelsen är den största synd som en människa kan begå, då det motsäger sig hela syftet med Hans skapelse. Människan har skapats för att enbart dyrka Gud, vilket tydligt förklaras i Koranen:
“Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig” (Koranen 51:56)
följaktligen är dyrkan av skapelsen, som är grunden för avgudadyrkan, den enda oförlåtliga synden. En person som dör i detta tillstånd av avgudadyrkan har förseglat sitt öde i nästa liv. Detta är inte en valmöjlighet, utan ett faktum som har uppenbarats av Gud i Hans slutgiltiga uppenbarelse till människan:
“GUD FÖRLÅTER inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har sannerligen gjort sig skyldig till en oerhörd synd”
(Koranen 4:48)
“GUD FÖRLÅTER inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta gräns” (Koranen 4:116)
Universaliteten i Guds religion
Då konsekvenserna av att följa en felaktig religion är så allvarliga måste Guds sanna religion vara universellt förstå- och uppnåbar i det förgångna och den måste för alltid fortsätta att vara förstå- och uppnåbar över hela världen. Med andra ord, Guds sanna religion kan inte bli begränsad till ett visst folkslag, en plats eller en tidsperiod. Det skulle heller inte vara logiskt om en sådan religion påtvingar villkor som inte har något att göra med människans relation till Gud (som dopet), eller tron på människan som en frälsare eller mellanhand. Inom Islams centrala princip och definition (övergivandet av sin vilja till Gud) ligger roten till Islams universalitet. Närhelst människan kommer till insikt om att Gud är en samt åtskiljde från Hans skapelse och underkastar sig själv inför Gud, då blir han muslim kroppsligen och andligen samt tillgänglig för Paradiset.
Därför kan vem som helst och när som helst i världens mest avlägsna platser bli Muslim, någon som följer Guds religion, Islam, genom att enbart avvisa dyrkandet av skapelsen och vända sig till enbart Gud. Det bör dock påpekas att man hela tiden måste fortsätta att välja mellan rätt och fel för att verkligen underkasta sig Guds vilja. Människan har av Gud begåvats med, inte enbart förmågan att urskilja vad som är rätt från vad som är fel, utan även förmågan till att kunna välja mellan dem. Dessa förmågor givna av Gud för med sig ett viktigt ansvar, nämligen att människan kan ställas till svars av Gud för de val han eller hon har gjort. Det blir då naturligt att en människan bara anstränger sig till sitt yttersta för att göra gott och undvika det som är ont. Dessa koncept har i den slutgiltiga uppenbarelsen uttryckts på följande vis:
“DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem”
(Koranen 2:62)
Om en person, av någon anledning, inte lyckas att acceptera det slutgiltiga budskapet då det tydligt förklarats, då kommer de att sväva i stor fara. Den sista Profeten har sagt: “Den bland de kristna och judarna som hör talas om mig men inte bekräftar sin tro på vad jag för med mig och som dör i detta tillstånd, kommer att vara en av Helvetets invånare.” [Sahih Muslim, vol1, s 91, no 284}
Igenkännandet av Gud
Frågan som dyker upp här är: Hur ska alla människor kunna förväntas tro på en sann Gud, då de har olika bakgrunder och kommer från olika samhällen samt kulturer? För att människor ska hållas ansvariga att dyrka den enda sanna Guden, måste de alla ha tillgång till kunskap om honom. Den slutgiltiga uppenbarelsen lär oss att alla människor har igenkännandet av den enda sanna Guden inskrivet i deras själar som en del av deras innersta natur som de skapats med.
I Koranens sjunde kapitel (al-A'raf ves 172-173) förklarar Gud att när Han skapade Adam så fick Han alla Adams ättlingar till att existera och Han tog en ed från dem genom att säga: "Är jag inte er Herre?" till vilket de alla svarade, "Ja, vi vittnar till det" Allah förklarar sedan varför han låtit hela människosläktet vittna om att Han är deras skapare och enda sanna Gud värdig att dyrka. Han säger:
"OCH NÄR din Herre låter nya släkten utgå från Adams söners länder, begär Han av dem att de skall vittna om sig själva [och frågar]: “Är Jag inte er Herre?” [Då] svarar de: “Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!” [Detta sker] för att ni [människor] inte på Uppståndelsens dag skall säga: “Om detta var vi inte medvetna.” (Koranen 7:172)
Vi kan därmed under den Dagen inte påstå att vi inte visste att Allah var vår Gud och att ingen berättat för oss att vi skulle ha dyrkat enbart honom. Allah förklarar vidare:
“Eller säga: “Det var våra förfäder som i forna dagar tog sig för att sätta medhjälpare vid Guds sida – och vi, deras sentida efterkommande, vill Du låta oss gå under på grund av de lögner som de diktade upp?” (Koranen 7:173)
På detta vis föds varje barn med en naturlig tro på Gud och en medfödd dragning mot att enbart dyrka Honom. Denna medfödda tro och tilldragelse mot kallas på arabiska för “Fitrah”.
Profeten Muhammad har berättat att Allah har sagt: “Jag skapade Mina tjänare med den rätta religionen, men djävlar fick dem att gå vilse.”Profeten har även sagt: ”Varje barn föds i ett tillstånd av Fitrah. Sedan gör hans föräldrar honom till en jude, kristen eller zoroastrian.” Om ett barn lämnades ensam, då skulle han dyrka Gud på sitt eget sätt, men alla barn påverkas av deras omgivning. Precis som ett barn underkastar sig de fysiska lagar som Allah har ålagt naturen, underkastar sig hans själ naturligt det faktum att Allah är hans Herre och Skapare. Men om hans föräldrar försöker få barnet till att följa en annan väg, då är barnet inte starkt nog i de tidiga åren av dess liv till att motstå eller motsätta sig föräldrarna. I ett sådant fall kommer den religion barnet följer vara den som barnet uppfostras till och Gud håller inte han eller henne ansvarig eller straffbar för religionen innan en viss ålder uppnåtts.
Guds tecken
Genom en människas liv, från barndomen tills de dör, visas tecken från den enda sanna Guden för dem i alla världens hörn och i deras egna själar, tills det blir klart för dem att det endast finns en sann Gud (Allah). Gud säger i Koranen:
“Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vittne till allt som sker?” (Koranen 41:53)
Den följande historien är ett exempel på hur Gud visar ett tecken över felaktigheten i att dyrka avgudar. I de sydöstra Amazonasdjunglerna i Brasilien uppreste en primitiv stam en avgudabild vid namn Skwatch i deras hydda. Han representerade den högsta Guden över hela skapelsen. Efterföljande dag gick en ung man in i hyddan för att visa vördnad till Guden och medan han prosterade inför vad han lärts skulle vara hans Skapare och SUSTAINER, kom en skabbig loppbiten hund in i hyddan. Den unga mannen tittade upp för att hinna se hunden lyfta sitt ben och urinera på avguden. Full av vrede jagade den unga mannen hunden ut ur templet, men när hans vrede avtagit insåg han att avguden inte skulle kunna vara universums Herre. Han drog därmed slutsatsen att Gud måste finnas någon annan stans. Det kan tyckas vara konstigt, men när hunden urinerade på avguden var det ett tecken från Gud till denna unga man. Detta tecken innehöll det gudomliga budskapet om att det han dyrkade var falskt. Det frigjorde honom från att blint följa traditionen han lärt sig, där de dyrkade en falsk gud. Som ett resultat av detta, gavs denna man ett val: antingen sökte han den sanna Guden eller så fortsatte han att göra fel.
Allah nämner Profeten Abrahams sökande efter Gud som ett exempel på hur de som följer Hans tecken kommer att bli korrekt vägledda:
“Vi visade nu Abraham [Vårt] herravälde över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad. När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna och utropade: “Detta är min Herre!” Men när den sjönk [under horisonten], sade han: “Jag kan inte dyrka något som sjunker och försvinner. Och när han såg månen gå upp sade han: “Detta är min Herre!” Men när den sjönk [och försvann] sade han: “Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse. Och han såg solen gå upp och sade: “Detta är min Herre! Denna [stjärna] är störst.” Men när [även solen] sjönk [och försvann] sade han: “Stamfränder! Jag har ingen del i [den synd ni begår när] ni sätter medgudar vid Guds sida. Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och [vänt mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan.” (Koranen 6:75-79)
Som vi nämnt tidigare har profeterna sänts till alla nationer och stammar för att stödja människans medfödda tro på Gud och människans medfödda tilldragelse mot att dyrka Honom, De har även haft i uppdrag att förstärka den gudomliga sanningen i de dagliga tecken som Gud visar. Även om en stor del av dessa profeters läror har blivit förvanskade har delar av vad Gud uppenbarat för dem bevarats orörda och de har tjänat som en vägledning för människan till att välja mellan rätt och fel. Påverkan från Gudsinspirerade budskap genom tiderna kan ses i “De Tio Budorden” i Torahn som senare övertagits av den kristna läran. Vi finner även att dessa budskap återfinns i lagar om mord, stöld och äktenskapsbrott i de flesta nutida och dåtida samhällen. Som ett resultat av Guds tecken genom tiderna, kombinerat med Hans uppenbarelser genom Hans profeter, har hela människosläktet givits chansen att känna igen den enda sanna Guden. Därför kommer varje individ att hållas ansvarig för deras tro på Gud och om de accepterat Guds sanna religion – Islam – som innebär total underkastelse inför Allahs vilja.
Sammanfattning
Denna text har demonstrerat att religionen Islams namn uttrycker Islams mest grundläggande princip – underkastelse inför Guds vilja och att namnet Islam, enligt religionens heliga skrifter, inte har valts av människor utan av Gud. Det har även visats att enbart Islam förkunnar Guds unikhet och Hans attribut samt påbjuder dyrkan av enbart Gud – utan mellanhänder. Genom den gudomligt instiftade tilldragelsen i människans inre till att dyrka Gud och de tecken Gud visat genom årtusendena för varje individ, har Islams kunnat uppnås av alla människor under alla tider.
Vikten av namnet Islam (underkastelse inför Gud) är Islams grundläggande erkännande unikhet av Gud och Islams tillgänglighet för alla människor under alla tidpunkter stödjer på ett övertygande sätt Islams påstående om att enbart Islam, under alla tidpunkter, har varit Guds sanna religion.
Vi ber Allah – Den Upphöjde – att Han håller oss på den rätta vägen som Han väglett oss till och att Han skänker oss Hans välsignelser och nåd, för Han är sannerligen den Mest Nåderike. All lovprisan är för Allah, världarnas Herre och må frid och välsignelser vara över Profeten Muhammad, alla Guds profeter och deras rättfärdiga efterföljare.